Tonårstiden!

Jag kommer inte ihåg mycket från min barndom men därimot min tonårstid. 

Ni vet då man vill slita sej från mor å far å börja bli stor å bestämma själv över sej å sitt, men att ändå ha sin mor å far där när man behöver det själv!

Dom är bra att ha när man behövde pengar, skjuss någonstans eller bli hämtad från någon fest. 

Men det viktigaste med sin mor å far var att man visste att dom ALLTID fanns där när man verkligen behövde det!

Dit jag nu vill komma är att jag har själv satt 4 barn till världen, dom kommer oxå vilja bli stora å slita sej från mej å sina fäder! Min store har gått in på sitt trettonde år, han har börjat vilja bli vuxen, ja jag tycker det är tidigt, nej jag vill inte att han börjar med att snusa eller röka men jag kan inte heller göra så mycket åt att han gör det mer än berätta vad dumt det är å vad svårt det är att sluta med det!

Jag rökar själv, jag började röka sommarlovet mellan 5-6 började sedan helt när jag gick i sjuan. Inget jag är stolt över men jag ville göra det då, storasyster gjorde det, mamma å pappa oxå men framför allt mina kompisar.

Jag kunde sluta när jag ville trodde jag å ja lite tuff trodde jag nog att jag var!

Jag vet att det inte hjälper att jag gapar å skriker på min son eller ger honom massa utegångsförbud eller inte ger honom pengar, då hittar han andra sätt för att få tag på det.

Har ställt mej frågan om vad som är bäst, Att han kommer till mej å berättar eller att han ljuger å går bakom min rygg? Det är rätt lätt att svara på vad jag vill! 

Det kommer en tid med alkohol oxå som jag helst av allt inte vill MEN igen jag har själv varit där! Jag vill inte ha min son liggandes ute stenfull eller gömd av hans kompisar! Han ska veta att han ALLTID ska kunna komma till mej vad som än är!

Han är jätteduktig i skolan om han bara vill, jag var likadan. 

Sen är det ju faktiskt så att vi föräldrar måste ofta välja våra strider med våra barn, jag väljer att tjata mer på hur man är mot andra, att man inte får slåss, kalla någon för elakheter mm. Jag tjatar även om snusning, rökning å allt runt det, men vad spelar det för roll om han inte vill?

Fick höra igår å även innan att det ryktas om på byn att han bjuder på snus, jag tjatar även om det oxå, men sen är det ju så oxå att någon har ju bjudit honom på snus å cigg! Det är ju inget han får hemifrån! Var vill jag lägga vikten på att tjata, på dom barnen som bjudit Rasmus eller på Rasmus som tar emot?

Vill oxå tillägga att jag tänker inte klaga över Rasmus att han kommit in i tonårstiden! Det visste jag redan som 17-åring när jag fick honom att han skulle gör förr eller senare, däremot kommer jag alltid finnas för för honom! <3