Mycket just nu, alldeles för mycket samtidigt å jag säjer inte att det är dåligt allting, men det blir "dåligt" för jag hinner inte med i livet just nu.
Idag har jag nog varit en riktigt surkärring nästan hela dagen på jobbet, den tjatar för mycket å den andra har fasen ingen empati å den tredje skiter fullständigt i andra å bara bryr sej om sej själv.
Det är ju såklart inte fullt ut så men med tanke på antagligen hur jag själv har det just nu så blir allting mycket värre.
Är trött på folk som inte svarar i telefonen, på folk som inte kan lyfta näven å vinka.
Jaja, känner just nu bara att dom enda i hela världen som bryr sej är mina barn å Kalle annars spelar det ingen roll hur snäll å omtänksam jag försöker vara så får jag ändå inget tillbaka.
Men vad gör då det?!! Jag har ju min familj å det är jag inte bitter på å det känns ändå som att familjen är viktigast! Å det finns såklart fler som bryr sej men alla har vi eget att tänka på! å känslan är svår att ändra på.
Jag vet att jag är en såhär skitkärring för att jag just har väldigt mycket runt mej å det är väldigt skönt att jag har på min avdelning på jobbet väldigt förstående arbetskamrater, dom förstår eller iaf tycker om mej ändå! :)
Jag längtar så till vecka 44 då vi inte har några tider alls att passa än så länge, barnen har höstlov å jag har tagit föräldraledigt hela veckan :)
Har ju varit föräldraledig förra veckan men det var ju tider hit å tider dit å kallelser lite kors å tvärs så jag kan ju inte säja att jag blivit utvilad.
Nu har jag klagat riktigt mycket å det känns faktiskt lite skönt!!
Ska sova nu å hoppas på en bättre dag imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar