Jag vill veta vad som kommer hända mitt barn, bara för det betyder inte det att jag är mindre glad över att han överlevde sin jobbiga start. Får nämligen ofta höra från människor att jag ska vara glad över att Leo överlevt, har även fått höra att det finns folk som har varit med om värre grejer... Jag är ju inte dum heller, jag vet precis att det finns människor som varit med om värre saker, men ska jag gå å tänka så JÄMT så kommer jag aldrig kunna bearbeta min traumatiska förlossning å min oro över mitt barn.
Människor som inte behöver trycka i sina barn krampmedicin, astmamedicin å springa till läkare stup i kvarten är ändå oroliga över sina barn. Då är det kanske inte så konstigt att vi oxå är oroliga!
Tror säkert att många är rädda för det vi varit med om å att även jag ändrat mej mycket sedan Leo kom, man lär sej nämligen vad som är viktigt å vad man behöver lägga tiden på.
Jag är ändå jag å all tid jag har lägger jag på Kalle å mina barn, för det är dom som min tid ska läggas på!
Jag å min familj lever i ett stor frågetecken just nu, men så glada vi är över Leo, han får oss alla här hemma å skratta, idag tex har han vinkat till Kalle å hans kompis som stod å greja utanför fönstret å jag bara ler hela jag för vad glad jag blir för alla hans framsteg :) att han skäller på sina syskon eller är glad när dom kommer visar att han är med å känner igen oss.
Att han rör sej så mycket att man inte kan lämna honom i sängen längre är oxå positivt :)
Framsteg gillar vi skarp här hemma, nästan så vi firar varenda gång!! :)
Leo ca 5 dagar gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar