lördag 22 oktober 2016

Jag hör ambulansen....

åka förbi utanför, tänker inte mer på det.

Det ringer på dörren å utanför står din kompis, jag förstår direkt vem det handlar om då jag ser hennes ledsna ansiktsuttryck. 
Hon berättar att hon hittat dej med en stor mängd tabletter i din kropp. Hade hon kommit nästa dag hade du klarat av det du så länge planerat.

Jag är gravid i ca 3 månaden endast 16 år. 

När vi hälsar på dej dagen efter ser jag dej sitta skräddare där i sjukhussängen helt svullen utav alla tabletter. Jag minns synen som det var igår. Jag kramar om dej hårt och vi pratar lite gran, gott att se dej i livet!

Det pratas om ett avskedsbrev till mej och min syster men kompisen som hittade dej hade tagit det läst de första raderna och sedan slängt det sa hon men hon kunde tala om att det stog att det inte berodde på oss mm. Synd då det kanske hade gett mej och min syster lite mer förståelse och inte lägga skulden på oss själva då det är väldigt lätt att göra det. Du kommer ju inte ihåg vad det stog.

Ibland blir man påmind om saker som har hänt i sitt liv, inatt blev jag påmind av min egna livshändelse som hände för nästan 15 år sedan.

Jag älskar dej ifrån djupet av mitt hjärta och jag är så glad att du inte gick vidare den dagen! Hoppas att få ha dej i mitt liv i många år till <3