Otillräcklig!

Det kan man säga att man känner sej å med tanke på att allt går i 100 hela tiden är det svårt med återhämtning.

På ett års tid har jag hunnit flytta från huset till 2 lägenheter å tillbaka till huset, det kan verka rörigt å onödigt men allt har sin förklaring.

Som mamma vill man alltid sina barns bästa men det är inget som säger att man alltid väljer det bästa. Man kanske tror att det är det.

Barnen har snällt fått följa med på denna resan detta året å det är klart att det blivit rörigt för dom.

Jag känner att jag har alldeles för mycket att tänka på å att göra, men det är oxå jag själv som valt mitt liv! Jag har valt att ha 4 barn då måste jag oxå verkligen försöka in i det sista att dom först å främst ska ha det bra å visa att jag alltid finns för dom.

Är ju oxå viktigt att jag mår bra för mina barns skull å har nu börjat med fotbollen, det är ett sätt för mej att få ny energi, jag behöver verkligen göra något sådant för att må bra därför lägger jag ner den tiden på fotbollen! 

Även mitt jobb är viktigt, jag skulle aldrig klara av att inte ha mitt jobb, alla behöver vi pengar men just i mitt fall så måste jag komma till jobbet för att bryta av lite från hemmet, oxå ett sätt att samla ny energi.

Habilitering, IFO, elevhälsan, sjukhus, skola, samverkansteamet, lärare, rektor, ortopedtekning, hjälpmedelscentral, regionhabiliteringen, bad, möten, dagis, hembesök, tandläkare, skolsköterska, ögonmotagning, kalas, plantaget, disco, sova med kompisar, nattjobb, fotbollsträningar, försäkringskassa, barnmotagning, Sörgården, hemsysslor.... ja listan kan bli lång å jag blir ju väldigt erfaren av alla besök mm, men hade faktiskt varit skönt att inte ha allt ansvar över allting!

Däremot hade jag aldrig klarat av allt om inte Kalle funnits med å stöttat upp det han gör. 

Sen får man ju se hur länge man klara av att vara överallt för någon gång säjer det ju stopp. Man orkar ju inte hur mycket som helst men det får man ju ta den dagen!

Jag försöker iaf fortfarande å se posetivt även fast jag har "skitperioder" så kommer man ju ur dom än så länge oxå.

Nu ska jag vila ögonen en stund å ladda för en helg med 3 nätters jobb, träningsmatch, 2 kalas för Ronja å så ska det göras smörgåstårtor till Leos kalas som ska vara på söndag. 

Men med planering å uppdelning av allt med Kalle så fixar vi det oxå 👍👏❤️

Åttonde april!

Imorgon fyller min going 3 år, alltså är det hela 3 år sedan jag var med om något av det jobbigaste som hänt mej!

Då jag kom in på förlossningen å dom först inte hörde några hjärtljud men att sedan hitta svaga 60 i hjärtljud. Då jag var tvungen att byta om fort som attan för att sedan bli körd till operations salen, för att söva mej inför ett urakut kejsarsnitt. Då dom plockade ur mej en livlös pojke som inte hade hjärtslag på hela 13 minuter å heller ingen egen andning på 20 minuter. Då hela min förlossning tog 17 minuter från att jag kom in å till att Leo är ute. 

Alltså en dag som känns som igår, som jag alltid kommer minnas. Jag fick inte den förlossningen jag hade räknat med!

De tre dagarna efter förlossningen då jag fick sitta bredvid å endast hålla min hand på min kalla bebis som låg nerkyld, då vi inte visste alls hur han skulle klara sej eller ens om han skulle klara sej.

Fjärde dagen då jag vaknade å kom in till honom å han var varm å värdena såg bra ut. 

Jag kan oxå minnas som igår femte dagen vilken lycka då jag fick upp honom i min famn för första gången. Hela tre timmar fick jag hålla honom å sedan tog det någon dag till tills nästa gång.

På dom två veckorna på neonatalen jag bara träffade mina andra barn tre gånger.

Det är en tid som ändrade hela min familjs liv, men för att inte få folk att missuppfatta så måste jag ju oxå skriva att jag skulle aldrig vilja byta ut Leo för något annat! 

Jag fick inte den förlossningen jag tänkt mej heller inte ett fullt friskt barn men ändå världens underbaraste guldklimp <3