påväg till Göteborg till Sahlgrenska och till Fredrika så ringde läkaren och berättar att de kommer börja ”jobba” med Fredrika direkt när de kommer fram till Sahlgrenska. Läkaren berättar att han vet inte vart hon kommer hamna efter operationen, läkaren säger att vi ska gå in på akuten och fråga efter Fredrika där.
Det dröjer ett tag innan vi blir följda upp till neurointensiven där Fredrika var. Vi fick komma in snabbt och se henne men hon var inte kontaktbar, de hade gjort en trombektomi och tagit ut en blodpropp men det visade sej att hon hade en blodpropp till som de behövde få ut så hon var påväg och göra sin andra trombektomi…. den skulle göra att hjärnan kanske skulle svullna så de planerade för en operation där man får lyfta ur endel av skallbenet men som tur var så behövdes inte det visade det sej senare.
Vi blev visade till ett anhörigrum där vi fick sitta och vänta med andra anhöriga.
Det kom in 2 läkare ca 10.00 och berättade att de tagit ur blodpropparna, de vet inte hur de kommit upp i hennes hjärna just då och de berättar även att hon ligger nersövd i respirator för att de ska kunna ha koll på hjärnan så den inte svullnar.
Vi får inte till oss så mycket om hur det går med Fredrika och det har jag förstått i efterhand att det berodde på att de verkligen inte visste hur det skulle gå, med tanke på det hon varit med om kunde det verkligen gått mycket värre än det gjorde.
Vi sitter i anhörigrummet och får inte så mycket information men vid halv 6 på kvällen får vi komma in en snabbis och se henne och även prata med en till läkare som sa ungefär det vi redan hört.
Kalle åkte hem till de andra barnen och jag fick ett rum på en avdelning bredvid neurointensiven där Fredrika låg så jag la mig för att försöka sova lite.
Vid ca 05.30 går jag in till Fredrika och sitter bredvid henne, personalen som jobbat natten berättar att hon försökt dra ur respiratorn och att hon även vänt sig om och då släpper det ändå lite oro då det är ett bra täcken att hon rört sig…